Mina kampanjassistenter

Med Europaparlamentariker Henrik Lax på Lippulaiva, 17.3., sista kampanjdagen!

Nu är kampanjen slut - för min del

Ni skall ännu rösta, om ni inte har gjort det. Gå med grannen, hjälp dem som behöver skjuts. Ta med Id-kort. Rösta på nummer 86.

Kampanjen har varit fantastisk, jag har träffat så många människor, jag har lärt mig mycket, diskuterat, lyssnat, frågat och svarat. Snart får jag sova.

I morgon får vi ser hur det gick. Det blir en spännande dag.

Den som har roligast vinner. Jag tror vi hade roligast, hur det än går i morgon.

Tack till Nicholas, Alexander, Matt, Katinka, Gertie, Christa, Monica, Kristina, Chrisu, Olle, och all andra som hjälp till. Utan er skulle detta inte ha varit möjligt.

Solen skiner!

Hej alla bloggläsare,

Nu börjar skutrakan. Jag har haft en jätterolig kampanj. Det var det viktigaste när jag satt ner med min stödgrupp och planerade den. Vi ska ha roligt, en positiv och glad kampanj. Vi hade inte möjligheter till att planera en dyr och stor kampanj så vi statsade på att träffa så många människor som möjligt, genom personlig kontakt. Det är nog det bästa med en valkampanj, att få träffa människor. Jag har märkt att jag helt automatiskt hälsar på människor som kommer emot, med ett hej och ett leende. En del hälsar tillbaka och en del ser bara förbryllade ut.

De många debatterna har också varit intressanta, eftersom man då måste bestämma sig för vad som är viktigt och vilken åsikt man har i olika sakfrågor. Jag har märkt att det finns många kandidater som kan en sak bra, men inte mera, kandidater som kan lite om det mesta men ingenting djupt och kandidater som inte har en åsikt alls i de flesta frågor. Det behövs alla sorter i riksdagen.

Mest tror jag att det behövs riksdagsledamöter som bryr sig om andra mera än sig själv. Det är så enkelt.

Om du träffar mig, när jag går omkring och hälsar på vilt främmande människor, kom och säg hej! Det är roligt att träffas!

Kampanjtankar

Så är vi mitt i kampanjen. Det roliga med valkampanjer är att man får träffa så många människor och diskutera med dem. Det är också det bästa med mitt jobb. Jag träffar människor som kommer från olika delar ava landet och som jobbar med en massa olika saker.

På valtillställningar och -träffar har jag möjlighet att fråga vad människorna är mest oroade över eller intresserade av. Det är många som är bekymrade över klimatförändringen, miljön och hur vi kan bevara den. Det märks också att många känner sig otrygga, i samhället, i skolor, på jobb. En osäkerhet och otrygghet har smugit in i våra liv.

Politik skall handla om att fatta beslut som gör att vi har det bättre. Jag är inte alls övertygad om att det har blivit så under den senaste riksdagsperioden. Jag hoppas att jag får vara med och öndra på den trenden.

Är detta en ny form av demokrati?

Läste på hs.fi att en stor del av Helsingforsarna, för att inte tala om de övriga kommunerna i Huvudstadsregionen, motsätter sig Helsingfors planer på att inkorporera en del av Sibbo. Hur i all världen kan Hforspolitikerna tycka att det inte har någon betydelse, utan att de ändå har rätt? Vi har snart ett och ett halvt år till kommunalval. Hoppas att väljarna då minns vem som representerade dem och på vilket sätt!

Trots detta vill jag önska alla som läser min blogg en god fortsättning på det nya året!