Brobyggare

Idag hade jag glädjen och äran att räcka över mitt andra brobyggarpris. Delegationen för svensk service inom bildningssektorn i Esbo, där jag sitter som ordförande, valde till Årets Brobyggare Päivi Merkkiniemi. Brobyggarpriset ges till en person som inte har svenska som modersmål men på ett eller annat sätt bidrar till svensk service i Esbo. Päivi Merkkiniemi är såtillvida speciell, att hon inte själv talar speciellt mycket svenska. Däremot har hon redan i tio år arbetat för att vi även i framtiden skall ha finskspråkiga personer i Esbo som kan tala god svenska. Detta genom att hon år 1995 grundade ett språkbadsdaghem. Hon har också varit aktiv i språkbadsskolan som förälder. Språkbad är ett ypperligt sätt att lära sig ett språk, men också ett effektivt sätt att påverka attityderna mot svenskan. Då barnet går i språkbadsdagis eller -skola får hela familjen och bekantskapskretsen bekanta sig med ett nytt språk, och ser hur nyttigt det är att kunna svenska. Aktivt arbete för språkbadets framtid är en stor insats för svensk service idag och i morgon. Grattis Päivi!

behöver babyerna i Kajanaland täcken?

Jag har suttit och sytt så trådbitarna flyger under veckoslutet. Det är alltför länge sen sist. Jag sydde färdigt 30 prematurtäcken (de var alltså halvfärdiga) som jag i morgon får skicka till sjukhuset i Kajana. De behöver inte så många, det här räcker för ett helt år. Jag har suttit och funderat, medan jag sydde, om det inte vore fiffigare att baka pepparkakor eller städa eller gå på promenad. Skulle inte familjerna i Kajana (jag har ju aldrig ens besökt Kajanaland) klara sig utan täcken? Det skulle de säkert. En promenad skulle ha gjort gott... men pepparkakor hinner jag baka, vi har ju inte ännu hunnit äta upp dem jag bakade senast. Nu får i stället 30 familjer, föräldrar till för tidigt födda barn en liten gåva, ett eget täcke för barnet, som inte ville vänta på att komma till världen. Vad kan väl vara viktigare än det?