Rädda skogen!

Jag blev så glad när jag läste i tidningen om planerna på en nationalpark i Storskogen i Sibbo! Det finns få saker som gör mig så glada som skogar, träd, natur som man kan "gömma" sig i. När jag besökte Island för snart fyra år sedan var det en stor chock för mig att det inte fanns några träd (några fanns det men inte så många som man är van vid). Vi besökte en trollskog i Reykjavik som planterades för 20 år sedan. Om riktigt gjorde sitt bästa kunde man gå in i skogen så att man bara såg träd. Tog man ett steg åt sidan såg man vägen. När jag var ung och bodde i Grankulla precis vid en skog brukade jag rymma dit när jag ville tänka och vara för mig själv. Där tyckte jag om att sitta på en sten och höra på fåglarna, äta bär (om det var den tiden på året) och bara njuta av att vara utanför allt stadsliv.

Vi behöver områden dit man kan gå och vara nära naturen, och det är ju synd om dessa områden inte är nära befolkningen. Att gå på promenad, skida, plocka bär och svamp, titta på träden, känna doften av multnande löv... det här kan man inte uppleva på TV eller med en dator. Och att vara tvungen att köra dit eller ta bussen, det känns inte riktigt rätt. Mina barn har haft tur eftersom de har haft möjligheten att bekanta sig med Skogs-Mulle och lära sig hur man beter sig i skogen. I scouterna lär de sig nya saker om skogen.

När man hugger ner skogen och bygger en massa hus hjälper det inte mycker att sedan plantera några träd för att ge ett intryck av att vara nära naturen. Vi måste se till att vi också planerar att lämna kvar skogar och ängar. För många barn växer upp på ställen där de inte kan besöka naturliga skogar, utan bara parker där människan har bestämt vad som får växa, och hur länge. Hur skall de lära sig att respektera naturen? Var kan de känna att de är en del av den?