Is och snö

Fick igår ett samtal av scoutledaren som ingen mamma vill få: Alex föll genom isen i ån... (vi fick upp honom och allt är väl..fortsatte hon)

Jag måste nog säga att allt inte är väl om en vargungeledare för ut barnen på ån. De förstår ju inte att det är skillnad mellan isen på ån och isen på sjön.... Det är ju tur att det inte var värre än att han blev våt upp till midjan..både pojken, telefonen och busskortet överlevde. Men.. när barn ser andra barn på ån tror de ju att det är OK och de förstår inte att man inte kan gå ut på isen var som helst. Ringde idag skolan och berättade om det som hänt. Kanske de kan ta upp saken, och påminna barnen. Det skall alla vi vuxna också göra. Ofta.

Det är härligt att snön smälter. Jag kommer inte ihåg när jag har gått och väntat på våren som i år. Vi flyttade till ett nytt hem i december och jag vet inte vad det finns på gården. Vilka blommor, buskar och träd som kommer att glädja oss i sommar. Min man är inte lika otålig. Snön är vacker den också om än jobbig då man nu är tvungen att skotta själv. Ett nytt hem och en ny gård gör varje dag till en julafton - nästan. Varje dag upptäcker vi något nytt, och varje dag händer det något, som får oss att vara glada och tacksamma att vi får bo där. Vi borde nog stanna upp och njuta av idag, och inte vänta på framtiden så mycket, den kommer ändå.